It have to end ;o
jag måste sluta blogga, det är inte bra för mej, seriously. Jag måste sluta, så nu har jag bestämt mej. Jag ska lägga ner ALL bloggverksamhet i två veckor och sen får vi se.
xoxo for a while
Varför är allt så komplicerat!?
Varför ska alltid något dåligt hända när allt är som bäst?
Jag har gått runt hela sommaren och saknat mina vänner, och gemenskapen. Det var det enda jag såg fram emot med skolan. Men nä, Den jag har varit minst med och saknat mest, hon vill inte vara med oss, utan är bara sur och säger inte vad som är fel. ): jag blir ledsen. Jag får samma känsla som med Josse, känslan av att göra något riktigt fel. Att inte räcka. Men jag kan inte bättre än så här. Jag är den personen jag är och det varken kan eller vill jag ändra på. Jag trivs, men önskar samtidigt att jag kunde fixa det här, även fast jag vet att det inte ligger på mej. Det är inte min sak att fixa...
xoxo
Fuck off småfjortisar -.-
Grr, alla de roliga och estetiska 92:or som förut gick på Nivrenaskolan har bytts ut mot små äckligt patetiska sexor och sjuor. Och de kan inte ans klä på sig snyggt. Såg världens fulaste orangea tröja idag. Den bara skrek "Hej jag är FUUUUUUL!" *ryser* men liksom, jag tycker synd om mej själv. Inga esteter eller roliga människor kvar, snyft, jag gråter nu, eller nä det gör jag inte, men jag borde nästan. Våra lärare har lagt 18 000 kr (!) på att måla om korridoren och det blev inte ens fint! Jag hade kunnat gjort det för 10 000 och då hade det blivit snyggt. Vad har de för problem? Nu är det samma färg som bob marley's (:S) mössa, den reggae färgade asså, FULT! Hehe, med det slår inte fultröjan. Ehh, men liksom vaför lägger de
18 000 på att måla fult? De skulle väl ha kunnat gjort nåt kul med Arbetslaget eller köpt en soffa och en stereoanläggning eller nåt. Och om de skulle ha byggt in högtalarna i väggen skulle ingen ha kunnat he sönder dem heller...
Jag har sååå bra ideér.
Allafall, nu ska jag kolla på Sailor Moon (tönt, jo tack jag vet)
xoxo
Dagens trevligheter (:
Jaha, första dagen i nian, bara hur många som helst kvar innan jag slipper äckliga grundskolan. I alla fall. Dagen har vart trevlig, skola i två timmar sedan blåste vi in till stan, allihopa utom Amanda som skulle till stallet, Mys på Coffee House och ett inköp, mer fika och mer mys på barista senare. Hem och byta om, sen ut till Matfors och rida <3, Självklart har jag sånt flyt så att sötponnien som jag älskar där ute var uppskriven på mej (yes yes yes) så jag red på Henne, super gick det. Mocka, hem, ica, göra smoothie, ta en loka, och nu bloggar jag ;D, hehe det var min dag i korthet, nu till det viktiga ämnet jag hade funderat ut för dagen:
Jag blir så ledsen på alla människor som ljuger, speciellt när de gör det rätt upp i ansiktet på en. Jag blir ledsen och besviken, speciellt när det är någon man har trott sej kunna lita helt på. Jag vill ha sanningen. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit och sagt det. Det sårar mej mer om någon är uppenbart oärlig än om de säger sanningen och den är mindre trevlig. Men men, vad kan jag göra? annat än att inte göra så själv... Inget, eller jag kan ju alltid fortsätta lyssna på min musik xD Hehe jag tröstar mig med HIM, och en loka, och lyssnar på psycho meddelanden från hannah, hon är så söt, <3 jaja, nu blir det bara svammel så nu lägger jag ner bloggversamheten för idag och avslutar med en liten bild på min ponny <3
I lied, sorry everyone ):
Jag minns innan sommaren börjat, jag var helt övertygad om att den skulle SUGA, jag trodde 100% seriöst att jag skulle sitta hemma själv hela sommaren, jag är en sån pessimist,
istället har sommaren 2008, varit en riktigt härlig sommar, jag har hunnit med allting jag har velat göra, utom att Tävla med Blomman, och sova på mitt höloft. Annars har jag gjort allt. Och om vi ska skriva något på skolan imorgon eller i veckan om vårt sommarlov, då kommer det inte bli en snyftare kan jag lova. Och bättre blir det.
Vänta ni bara tills sommaren 2009 and Gotland Adventures. Mer än så törs jag inte säga, men fuck vad vi har planerat. -hehe, ja. Alla sommarminnen. Det är dem man lever på, eller ja. Jag älskar höst så kanske inte jag, men de flesta människor gör det. För de flesta ogillar regn och rusk (inte jag) så då när det är regnigt och så ute så tänker de tillbaka på sommaren som gått och suckar nöjt. De slipper vara i regnet. För de har sina minnen från sommaren kvar.
Därför tycker jag lite synd om alla de människor som super bort sina sommerlov. Fine om man dricker. Men inte varje dag, varje helg. Vad ska man då komma ihåg? Vilka drinkar man blandade? Vart man spydde? Nej tack. Visst dricka i alla ära. Men not to much. (:
Ja, jag ska väl ta och gå till sängen och sova, men först make a wish it´s 22.22
xoxo
sista chansen att blogga för idag (:
Jag tänkte bara skriva ett kort litet inlägg, en liten tanke jag har haft hela dagen, Egoister,
Alltså, man måste vara egoistisk för att må bra, för om du bara tänker på andra och slutar bry dej om dej själv kommer du inte långt ;) man måste börja med att bry sej om sej själv. För innan du kan hjälpa någon annan måste du hjälpa dej själv. Om du inte mår bra, kan du ju inte förvänta dej att du ska kunna hjälpa någon annan med någonting egentligen. Allt du gör kommer bli tusen gånger jobbigare bara för att du inte mår bra.
That´s it, min tanke i ord.
Wihoo,
Jag är glad glad glad,
vet inte varför, kanske var det en sådan enkel sak som att folk saknar mig, att känna sig älskad är härligt (:
Jag är lite pinsam dock. Jag har fallit tillbaka i gamla spår, gjort något jag inte brukar göra, jag har... det tar emot att säga det... börjat se sailor moon. Jag vet inte varför jag började men nu kan jag inte sluta. Det ä som ett knark. Fast om jag ska vara ärlig så är alla figurer söta, men fan! det är ett barnprogram. Jag borde skämmas...
skäms Emma!
Wtf,
Världens wierdaste sak hände mig förut. Jag satt framför teven och kollade runt lite. Jag kände att damn, jag vill ha en muffins, så jag hämtade en. När jag ätit någa tuggor insåg jag att jag behövde mjölk. Så jag lämnade muffinsen och gick ut i köket. Jag tog mjölken och när jag kom tillbaka in i vardagsrummet så sitter
Solero, min kattunge och
ÄTER på min muffin. Snacka om att vi gjorde ett misstag som döpte om honom från Gustaf till Solero...
xoxo
Ärren läker, jag lovar.
Hur ont det än gör, hur många djupa sår du än får. Det läker. Det känske läker sakta med det läker i alla fall.
Jag har avslutat ett kapitel av mitt liv. Den sista sidan bläddrade jag förbi alldeles nyss. Jag har gjort mig av med alla de saker jag har använt för att gör dumma saker mot mig själv. De är borta nu. Allihopa. Och jag har slutat läsa deprimerande saker, slutat lyssna på sån musik och slutat prata om hur det var. Alltså, jag är över det. Faktiskt så känns det hur bra som helst. Det hade jag aldrig kunnat tro när jag var till en kurator för första gången. ALDRIG. Jag var en jävla idiot. Självisk och taskig.
By the way, jag ska till Sjukhuset på tisdag, de ska väl ställa diagnos, I guess. Men liksom, de ställer diagnosen jag hade för sex veckor sedan. Det har hänt JÄVLIGT mycket på sex veckor. Men jag får väl säga det helt enkelt. Ärren bleknar, jag klarar mig.
Ååååh! Jag är så glad! hela tiden, och jag har gjort en så extremt bra spellista nu (:
xoxo
Joggingtur
Jahapp, sommarlovets sista dag, hur sprnderar man den?
Jag klev personligen upp halv elva så att jag ska kunna somna ikväll och inte se allt för trött ut imorrn. Sedan så var jag onyttig och åt en dumlemuffin till frukost.
Och sedan gav jag mej ut på en joggingrunda. Men nu då?
Vad gör jag nu i ungefär 10 timmar?
Ingen aning. Ingen jävla aning.
Det är därför jag hatar såna här dagar, dagen före skolan, dagen före julafton, o.s.v. Det är helt omäjligt att komma på något vettingt att sysselsätta sig med. Du har redan allt klart, annars skulle du inte sitta vid bloggen, då skulle du vara och fixa det. Och alla dina vänner har oftast något för sig med sina familjer. Då är det bara du kvar...
Och jag skulle ju alltid kunna springa en runda till, men det är jag way to lat för. Så det blir väl en slö dag. Sitta vid datorn och kolla på "Sailor Moon", lyssna på flumm musik och bara vara. I väntan på den första dagen i 9e1. *suck*
Jag vill inte. Jag vet att jag sa att det var okej. Men jag har ångrat mig. Jag vill inte längre. Usch!
By the way, jag slog in Hannahs ena paket igår, skitfint blev det. så det så (:
nu ska jag hitta nåt att göra tills Silor Moon är hemladdat,
xoxo
stabby rip stab, stab
Fire water burn
*We don't need no water let the motherfuckers burn, burn motherfucker, burn*
jahapp, så här kul har jag en lördagkväll, knarkar Bloodhound Gang, som en galning. Jag älskade dem när jag var liten, men jag fattade ju inte ett skit av texterna, men jag älskade dem endå. Och här är jag nu, många år senare, nu förstår jag texterna och nu är jag kär IGEN. Jag tror att jag måste ta det lite lungt nu. Så mycket nytt på sån kort tid =P, man vet ju aldrig vad som kan hända...
Jag saknar Blomman! puss på henne.
xoxo
Pinsamt?
Haha, vet ni vad, jag fick precis en sån lust att se på sailor moon. Jag minns att jag älskade det när jag var liten. Så vad gör man inte då. Jo då laddar man hem första sesongen. - hehe nu ska jag bara vänta på att den laddar klart. Också ska jag väl skämmas en aning över det jag precis skrivit,
xoxo
Discovery channel
Må dåligt trenden börjar gå mej på nerverna.
Grr, jag blir så irriterad. Här sitter man i lugn och ro och kollar igenom bilddagböcker. Och vad får man se. jo ett "psykist instabilitets test" Snälla nån. Vad är det för en SJUK människa som sitter och knåpar ihop ett sådant och sedan skickar ut det bland friska ungdomar. Det får dem att TRO att de mår dåligt även om de inte gör det. Eller så är det bara som så att de VILL (I know, inget att längta efter) må dåligt och då gör de det här testet och tänker; "åå testet säget att jag borde söka hjälp, det betyder att jag mår dåligt" Och istället för att antingen må dåligt och hålla tyst om det eller gå och ta tag i problemet så sätter de in en massa bilder på sin bilddagbok och heter en massa konsktiga saker på sin msn. Har de en blogg så skriver de en massa skit där också. Och visst... allt det här kan vara okej.
MEN JAG VILL INTE SE DET. så snälla sätt en varningstext eller något. Jag vill faktiskt inte ramla tillbaka. Jag vill stanna här uppe nu. När jag en gång kommit tillbaka.
Och ju mer jag skriver detsto mer tänker jag och nu blir jag faktiskt arg. Den psykiska ohälsan bland unga ökar ju lavinartat. Men bryr sig skolorna, NEJ. Det är väl där man tillbringar nästan mest tid då man är ung. Tänk om lärare skulle ha så pass mycket tid till varje elev att de skulle se om något var på tok. Att de skulle märka om något var fel. Då skulle man kanske kunna stoppa prablemen innan de blev så stora. Om inte skolan budskap var: Du ska vara smal. Du ska vara bra. Du måste prestera bättre än igår. Du måste göra så här. Du duger inte om du inte är bäst. Då dkulle vi inte ha lika mycket depressioner och anorexia och sån skit. Då skulle folk kanske kunna orka med sig själv som de är. Istället för att gå runt med prestationsångest och krav upp över öronen. Orimliga krav dessutom. För alla kan inte vara bäst på allt så är det bara.
Nej, nu ska jag gå ner och ta mig en muffin (:
xoxo
Min ugn är inte trasig!
Asså, jag har gått runt i snart ett år (!) och trott att min ugn är trasig. Men så är inte fallet...
Jag bestämde mig nämligen för att undersöka hurvida den var paj eller inte, så pappa och jag inhandlade muffinsingredienser och jag satte igång. Jag lägger in recepten jag använde för muffinsen blev supergoda. I vilket fall så skulle jag ju då prova, så jag gjorde klar första omgången smet och då upptäcker jag två saker.
1. Ugnen är DÖDLIGT skitig
2. Jag har glömt att starta den.
Så då blev det till att städa ur ugnen innan jag kunde ställa in graderna och vänta på att den skulle bli varm. Men när den väl blev det så var jag desto gladare, jag ställde in plåten och stängde luckan. I de 20 minuter muffinsen var inne roade jag mig med att blanda ihop en andra sats muffinsmet och när den första var klar att ta ut ur ugnen så var den andra klar att ställa in.
Den blev inte alls lika fin när jag tog ut den dock, alldeles nersjunkna och fula, men som tur var skulle det vara topping på dem.
Efter bakningen kände jag mej full med energi och jag hade massor av spring i benen så jag gick ut och spran en runda. Very skönt.
Lyckad dag idag. Jag tror inte att någon förstår min lycka över att finally ha en ugn som funkar!
xoxo
Fan fan fan
trött som ett AS.
men går jag och lägger mig?
NÄ.
Jag kan inte slita mig från mitt underbara iTunes. Inte ens för att hämta iPoden så jag kan bära med mig det. Tragiskt, men jag orkar inte. Och nu är klockan 02.16, jag börjar känna stressen över att skolan snart börjar nu. Visst mitt senaste inlägg i all ära, men NU börjar paniken komma krypande. Jag måste måla om naglarna senare idag. Eller imorrn. Jag vet inte när. Jag vet ingenting. Jag är för trött.
Nu SKA jag gå och sova. När den här underbara låten <3 är slut
xoxo
Snart börjar skolan igen
Ja, det har varit ett trevligt sommarlov. Några incidenter, men i sin helhet väldigt trevligt. Jag kom tyvärr på att det tar slut om ungefär 55 timmar.
Jag vet int,e men jag känner inte att jag inte orkar börja igen eller nåt. Nästan tvärt om. Så fort skolan börjar igen kommer tiden flyga iväg och hej och hå så ska vi sluta i nian och börja på gymnasiet. Och om det är något jag ser fram emot så är det gymnasiet. Speciellt om jag kommer in på Skvadern, Natur. Men jag behöver inte oroa mig nu. Kommer jag in så gör jag det och kommer jag inte in så får jag väl planera om.
Det enda som faktiskt känns jobbigt med att skolan ska börja igen är att kliva upp på morgonen, Krishanteringen jag nämnt i ett tidigare inlägg, det kommer verkligen vara sämst, och att träffa de lärare jag inte gillar. För det finns tre stycken lärare i mitt arbetslag (inga namn) som jag inte går ihop med. Det funkar bara inte. Speciellt inte med tanke på vad jag har fått höra från en psykolog i sommar. Men jag får väl ta dem med en klackspark. Hålla med och se glad ut. Det finns ingen som helst anledning att äventyra MVG’t.
Jaha hörreni, nu ska jag gå och lägga mig. He en trevlig lördagnatt
xoxo
Seasons change but people don't
Jag har tänkt... Det är alltid en massa snack om att "han eller hon kanske har ändrat sig" men människor ändrar sig aldrig. De var bara inte sig själva från början. Det är min insikt. Jag mötte Josse idag när jag och Andrea var ute och gick. Jag tycker synd om henne. En person som är så svag och osäker på sig själv kan inte ha det lätt, men samtidigt är allt som händer henne nu rätt åt henne. Hon har valt själv. Det fanns ett annat alternativ. Jag själv skulle utan en minsta uns av tvivel ha valt det "sndra" alternativet. RIKTIGA vänner som inte bara vänder sig ifrån en för att man inte är lika rolig som dem (och med rolig menas nu, ute och dricker all the time och sånt.) och inte håller samma "avslappnade" (jag bryr mej inte) attityd inför skola och läxor och betyg. Inga sådana vänner som inte kan ta en för det man är. Men som sagt, hon hade ett val. Och det var kanske bara bra att hon valde då hon gjorde. Annars hade nog inte allt sett ut som det gör idag. Och det skulle vara synd. Jag är nöjd med hur allt ligger till. Jag är nöjd med mitt sommarlov, med det mesta just nu. Att mitt hår vart liiite konstigt kan man ignorera, men annars är allt bra!
Okej tillbaka till ämnet. Folk som är "hej jag röker och dricker för att kunna ha kul annars går det inte" visar ofta såna tendenser tidigt. På lågstadiet. Och tänk då om lärare skulle kunna bli bättre på att se sånt.. Då skulle de inte behöva utvecklas till patetiska fjortisar. De skulle kanske klara sig och slippa bli så tråkiga att de måste vara fulla för att kunna ha roligt. Vi har en tjej i min klass, (inga namn nämnda) hon är ett praktexempel. Och hon visade såna tendenser tidigt bl.a genom att blondera håret i trean och börja använda smink i slutet av fyran. Hon ungicks också med ej äldre tjej som mådde jävligt dåligt och drack en massa och skar sig. Det har inte utvecklat sig bra för den här tjejen om jag säger så.
Kontakt med Soss, skolkat nästan hela åttan, skitbetyg, problem, inga RITIGA vänner, ingen som egentligen bryr sig. Bara ensamhet och en massa rykten. Men vad får man vänta sig. Skolkar man hela året (nästan) får man väl faktiskt inte förvänta sig annat. Och om man umgås men värsta sortens "alkoholister" finns det väl inget annat att säga än: Jaha, det här visste vi andra. Så skyll dig själv!
Seasons change but people don't
Nä, nu känner jag mig taskig. Men ja, nu ska jag vara social med Andrea,
xoxo
förändring, to cry is to know that you´re alive (?)
Jag har ju alltid sagt att jag hatar HIM, detta måste jag nog ta tillbaka, jag hatar dem inte för ett öre. Jag älskar dem.... Lite pinsamt detta med tanke på allt jag har spytt ur mig om dem...
Men en rolig sak är att även min kattunge gillar dem. (: han somnade när jag startade "the sacrament" och han sover fortfarande.
Ja ordet för 2008 var ju förändring och det är ju bara SÅ sant. Allt förändras i år, det mesta till det bättre, men vissa saker, tyvärr till det sämre. Men det ändras... Och jag ändras med, om jag skulle ha gjort ett personlighets test innan jul och samm nu, så skulle det vara helt olika resultat. Skönt faktiskt, jag kan behöva lite ändring. Och nu håller jag på att måla naglarna, ännu mer ändring där. Sen ikväll ska jag lägga en ansiktsmask, och ta en långdusch med peeling och efteråt ska jag smörja in mig med body butter! så skönt!
Haha, gud vad jag svamlar, flumskrivet inlgg.se (:
xoxo
kokböcker
Jag var in till stan idag, med pappa. Vi gick omkring och köpte tesilar och lite småplock. Jag hittade en jättefin "sportg" jacka som jag köpte och sedan gick vi till bokia.
Jag måste bara säga en sak. FAN va kul om amn skulle ha en massa kokböcker. Jag skulle ju laga mat hela dagarna! Det var några speciella jag föll extra hårt för, "A piece of Cake" och "Henna hos Jamie", så jag kände mig superinspirerad efter att ha stått där och dreglat över kokböcker, så jag kände att yes! Idag ska jag experimentera. Sagt och gjort. Vi köpte cajun-kryddor, och så åkte vi hem.
Jag drog fram kyckling, honung kryddor majonäs, vitlök, peppar, citron och senapspulver. Sen så började jag. Jag skar kycklingen i skivor och masserade in kryddorna o.s.v, jag stekte kycklingen i en stekpanna och då, kom det roliga. Jag hade ingen sås. Nähä, men då får jag väl göra en då. Tänkte jag. Hur svårt kan det vara liksom, så jag började blanda. Och jag blandade och jag blandade och blandade. Till slut smakade den bra, men var förjävligt stark. Jag suckade djupt men orkade inte börja om så jag satte mig vid bordet och åt.
Men vet ni allihopa!? Det blev inte äckligt! Den smakade bra! Jag blev riktigt överraskade av mig själv. Men jag måste ju säga att nästa gång håller jag mig till honungskrydda, enklare och godare.
Gamla minnen
Jag sitter här framför datorn och kollar igenom gamla bilder. På både mig själv och mina vänner och Blomman.
Jag älskar kort. Den människan som uppfann kameran är ett sant geni! Om han/hon inte har fått nobelpris så är det på tiden.
Jag måste köpa mig en bra kamera, det skulle vara så roligt att kunna ta riktigt bra bilder. Just nu så har jag bara min mobil. Och den tar inte så bra bilder om man säger så. Fast då måste man ju kunna med kameran också. Hehe, det skulle bli det svårare. Jag har också kommit fram till en sak. Jag måste skriva ut en massa bilder. Alla mina bilder på Blomman, jag vill ha dem i handen, som riktiga kort. Sådana som man sätter in i fotoalbum. Då skulle jag göra mig ett fint ett fotoalbum, ett rosa med hjärtan på. Det skulle hon förtjäna. Ett rosa fotoalbum med hjärtan...
Nu är det 3 dagar kvar tills skolan börjar igen,
xoxo
Vem är jag då...
Det blev aldrig någon riktig presentation i mitt första inlägg så jag kommer med en nu istället...
Jag heter Emma, är 15 år och har skilda föräldrar. Jag bor i den medelstora staden Sundsvall, eller jag bor ju i en förort till Sundsvall. Men i alla fall. På den fritid jag faktiskt har så gillar jag att hålla på med hästar, musik, vara med mina vänner, shoppa och bara vara. Ej att glömma: träna. Jag gillar att träna, men sorgligt nog så tränar jag ingen sport just nu, Men jag ska rycka upp mej och börja på friskis och svettis eller nåt. Andra saker jag gör men som jag inte gillar är läxor, pluggar, städar. o.s.v... Jag har rött hår, för närvarande lockigt as fuck eftersom jag var till frisören idag, (Jag vet inte om jag är nöjd än men vi får se.) bruna ögon och fräknar, men bara i ansiktet och lite på armarna. Jag älskar skor, speciellt klackar. Eftersom jag är så kort så känner jag mej "större" i klackisar... Ja vad mer kan jag berätta om mej själv då? Jag har två ponnyer, pensionerade, letar en ny att tävla med. Jag har också två hundar och två katter, och mamma och hennes man har kossor. Min klädstil är blandad. VÄLDIGT blandad, allt från goth-inspirerade klänningar och kjolar till koftor och shorts. Converse och klackar. Min musikstil är också väldigt blandad, men för det mesta blir det emo-punk-rock-indie-alternative. typ AFI. Nu kan jag inte komma på nåt mer som ni skulle behöva veta faktiskt. Så nu ska jag dricka upp mitt chai-te och sen kommer Andrea. Så jag ska väl prova lite av det jag har köpt idag.
xoxo
Provrida?
Jahapp, jag har ju alltid fått höra hur vidrigt det är att provrida, hästar och ponnyer. Men jag har inte fått något perspektiv på det hela förrän nu...
Jag, Mamma, och småsystrarna var ut till Färsta idag för att provrida en D-ponny vallack vid namn "Drummer Bob". Skitgullig ponny. Och tjejen som hade hand om honom var också trevlig. I alla fall. Vi gick upp till "ridtältet" och dewn andra tjejen började rida. Hon skrittade, travade, gallopperade och hoppade några språng. Sedan var det min tur...
Precis ALLT jag hört om provridningar stämde in. Förutom en sak. Jag kände mej inte som en sopa som kom här och skulle ta deras ponny ifrån dem.
Ja och efter ungefär 20 minuter av total förnedring så hoppar jag och Bob två språng. Och då har jag bestämt mej. Den här ponnyn var inget för mej. Han hade alldeles för lite motor. Och vi passade helt enkelt inte ihop. Så idag har jag skämt ut mej totalt genom att rida som en femåring till ingen nytta. Ja är det inte härligt gott folk! Ni skulle ha varit där. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet. Vem vet då hur gamla ni skulle ha blivit?
xoxo
Fucked up klass
Ibland funderar man på vad lärare och rektorer tänker med.
Min klass... Vi har alltid varit mer eller mindre stökiga av oss. Det är bara så. När vi gick på lågstadiet så pratade vi, på mellanstadiet pratade vi och nu på högstadiet har det spårat ur. När den mest populära tjejen i klassen och nästan på skolan byter klass för att hon blir "mobbad" börjar man fundera.
Vi andra då? De flesta andra i vår klass står ut med så himla mycket mer skit än henne. Hon är liksom den populära som alltid är centrum och är ute på alla fester. Har en hel hög med vänner och som inte visar att nåt är fel. Hur ska man kunna agera då?
Om man inte får veta att ett fel existerar, hur ska man då kunna fixa det? Och nu så ska den här tjejen inte gå med oss längre, utan hon ska byta till en annan klass. Men inte nog med det, hon byter även arbetslag och i och med allt detta har det blivit så att skolan ska ha någon sorts "krishantering" med vår klass. Vi ksa även ha "gruppbildande övningar" o.s.v... Men hon som inte klarade av det här längre hon slipper spilla sin betygstid på "krishantering, hon får helt enkelt bara byta klass och börja om på nytt. Det tycker jag är lite konstigt. Det var ju hon som ifrån. Då är det väl också hon som ska stanna kvar och vara med på krishanteringen? (eller vad fan det nu blir för något) Men nej, så ska det inte vara. Hon ska bara spilla bort vår tid som skulle ha behövts till att plugga ikapp ETT år förlorad svenskaundervisning. (På grund av vår inkompetenta förra svenska lärare som nu slutat för att byta yrke)
Men så långt tänker inte lärarna. Vi har aft det så här i ungefär 9 år, men det 10 och viktigaste, då ska vi ta tag i det. Konstigt om du frågar mej...
Kerrang!
Alltså, Pressbyrån i Sundsvall har slutat sälja Kerrang!
Hur kan någon normal människa på jorden sluta sälja Kerrang!? Den tidningen är typ Guds gåva till folket. Den ultimata tidningen.
Bra Musik
Recensioner
Snygga killar
Ny musik som man aldrig skulle ha uptäckt annars
Skvaller om Musikerna
Intervjuer
Pandora
Vad mer kan man önska sej? Inte mycket.
Men Pressbyrån har alltså bestämt sej för att sluta med Kerrang och jag inte göra annat än att beklaga sorgen inte mist för mej utan också för alla andra musikälskande människor i Stan. Rest in peace Kerrang magazine. Om pressbyråns VD mot förmodan skulle läsa detta så ber jag dej!
snälla, ta tillbaka Kerrang till hyllorna i Sundsvall, eller vill du att en massa människor ska dö?
xoxo
Mörkrädd... Jag?
Jag har antagligen sett för många skräckfilmer. Det kan ju egentligen inte vara bra för en att se om man tänker efter. Jag såg min första skräckfilm när jag var 9.Och dessa 6 år av skräckfilmstittande har satt sina spår. Jag är extremt mörkrädd... Jag kan inte gå ut själv på natten när det är mörkt, jag klarar nästan inte av kriminalserier och sånt eftersom de är realistiska och det mest pinsamma: jag smyger i mitt eget hus. Är det tomt och mörkt och jag är ensam hemma. Ja då vågar inte jag gå omkring som om det vore jag som ägde stället. För hur många psykopater finns det inte där ute i världen? Jo oräknerliga. De bara väntar finns där och väntar på att få döda en på de mest plågsamma sätten. Jag menar titta bara på till exempel: saw, där fångar de dej när du minst anar det. i "When a stranger calls" är psykopaten redan i ditt hus. Hannibal kan komma åt vem som helst var som helst. Disturbia visar oss bara att vi måste vara på vår vakt, "varje mördare är någons granne". Och efter friday 13th kommer väl ingen någonsin våga sej ut i skogen själv igen. Och du ska inte tro att du är säker bara för att du har klarat dej i i ditt rum och lagt dej i sängen, för så fort du somnar så finns Freddy Krueger där med sin klo handske. Och nu har jag inte ens nämt Dexter, alla psykopater ute i världen beware, Dexter´s here. Han dödar endast de som "förtjänar att dö" och skulle aldrig röra ett barn. Men endå, jag är så extremt rädd för att någon skulle börja mörda folk som han gör. Eller ennu värre, din bil går sönder när du är i en lite halvöde by och det bara finns typ två hus som är bebodda.
Det är bara att inse: Jag älskar skräckfilm och hur rädd jag än blir så fortsätter jag endå. Ganska korkat om man tänker efter, men vad gör man inte för ca 90 minuters spänning?
"What´s the cat to do when the mouse is begging?"
"Oförståeliga citat från Dejvyy"
japp, dessa underbara ord inleder dagens inlägg, som för övrigt ska handla om snygga killar...
Den perfekta killen enligt mej, det är honom jag ska försöka beskriva nu. Jag skulle kunna skriva Brendon Urie, men det blir inte lika kul då...
Det viktigaste (och klyschigaste) är faktiskt att han är snäll, hur geek det en låter så är det viktigt. För hur snygg han än är kan det ALDRIG väga upp om han är ett total asshole. Och sen kommer resten utan rankning här då:
Han får inte vara hur blåst som helst, man måste kunna prata med varandra. Och han får inte lukta ÄCKLIGT. Det finns nästan inget så avtändande som en illaluktande kille. Och han ska ha rufsigt hår, gärna en stor lugg. Spretigt och slingor. I nån härlig lite udda färg. Med andra ord: En emofrisyr. Och han får inte ha flottigt hår, det ska vara rent, och lukta gott. Luggen får inte vara för lång. Ett exempel på för lång lugg är AFI's sångare Davye. Den är på tok för lång. Okej, då fortsätter vi med ögonen, jag älskar gröna och bruna ögon, så min drömpojke har just gröna eller bruna ögon. Han ska inte ha påsar under ögonen, eller om han har sovit lite så är det väl okej, men inte som en viss person vi alla känner till, känd under namnet Stalker... Inte som han. Usch* aja, näsan ska vara ganska liten men inte för liten, den ska vara ganska rak, med en antydan till uppnäsa. Munnen ska vara mittemellan stor. Inte som Mouth i One tree hill, men inte heller asliten. Lagom helt enkelt. Han ska vara ganska lång, men om han är för lång ser det puckat ut eftersom jag är så kort. Så han kan väl vara runt 1.80 kanske lite längre. I annat fall så får jag lära mej att gå i riktigt höga klackar. Han ska inte vara för smal. Men inte tjock heller, smal men med muskler. Fast han får inte vara biff, för det är inte snyggt. Och dessutom, var han det skulle han få mej att känna mej som värsta typens soffpotatis. Om han vill ha smink på sej är det okej bara han sminkar sej fint. typ brendon urie och ryan ross fint. Och om han är duktig kan han få sminka mej också (a). Det är ett stort plus om han kan sjunga. Tänk er... *Brendon Urie och Jared Leto*
Ja och nu till en väldigt (ytlig) viktig sak, kläderna. Han ska vara lite punk-emo-rock. Typ band t-shirts och tajta byxor, gärna grå eller röda. eller de klassiska svarta. Hood tröjor gillar jag också. Men de får inte vara skabbiga eller såna där konstiga med typ äckligt desperata texter som ska vara roliga men som bara är patetiska. Inga såna. Och det är inte snyggt med killar som har byxorna uppdragna upp i arslet, så på den punkten så tar vi lite häng och ej att glömma: Ett fint skärp. Han ska ha ett par svarta converse som ska vara lagomt slitna. Typ Saint Jimmy slitna. Han har fina skor. Jag gillar inte när killar har väskor, så han får inte ha nån väska, eller om han mot förmodan skulle hitta en fin så skulle han så klart få ha den. Den perfekta killen ska lyssna på bra musik. Goth, Metal, j-rock, hip hop och r'nb går bort på en gång. Eller om han lyssnar på annan musik också kan det funka, men om han bara lyssnar på helt annan musik än mej så kommer det inte funka. Och han måste veta lite om banden. För det är en av mina hobbys. Att sitta i timmar och prata om musik, texter och bandmedlemmar. Han ska vara rolig, men inte så att han blir jobbig, för sån är jag och två sånna tillsammans skulle bli ohållbart, Men han får inte vara en seriös mupp. Det klarar inte jag. Han ska inte vara nån regelnisse heller. Och han ska vara kaxig, det är hett när killar har självförtroende. Men han får inte bli taskig. Som sagt regel no:1... Och en sak som är så extremt vidrigt, HAN FÅR INTE TÄNDA PÅ FÖTTER ELLER HÄNDER! Det får bli regel no: 2, inte tända på händer eller fötter... Men sen så ska han vara gullig och så, typ fråga hur jag mår och bara bry sej. Och om han har mycket hår på bröstet så måste han vaxa bort det. Ja, det var väl allt, fick jag med humor? För han måste ha humor, kunna ta ett skämt typ. och han måste förstå mej, inte till 100 % men lite i alla fall.
Nu till det sista. Han måste älska mej. Den killen som är så här och läser detta, ta kontakt!
Jåa, då var jag klar med mitt andra inlägg på den här bloggen, och ni som har läst er igenom hela skiten, haha antingen har inget liv eller så är ni intresserade, men troligen alternativ 1.
xoxo
Min femte blogg i ordningen
Jag börjar känna mig smått patetisk, jag startar i detta nu upp min femte (eller sjätte) i ordningen. Och varför byter jag varje gång? Ja det är det väl kanske ingen som vet.
Den här gången startade jag en ny, för att jag inte orkade med bloggagratis riktigt. Den bloggen blev fel på något sätt. Riktigt fel. Jag vet inte hur den blev fel. Den bara blev det. Jag lessnade helt enkelt. Men nu ska det bli av. Den här bloggen ska bli precis som jag vill ha den...
Allt för mej så länge
xoxo
