helloeveryone

Jag har gått runt hela sommaren och saknat mina vänner, och gemenskapen. Det var det enda jag såg fram emot med skolan. Men nä, Den jag har varit minst med och saknat mest, hon vill inte vara med oss, utan är bara sur och säger inte vad som är fel. ): jag blir ledsen. Jag får samma känsla som med Josse, känslan av att göra något riktigt fel. Att inte räcka. Men jag kan inte bättre än så här. Jag är den personen jag är och det varken kan eller vill jag ändra på. Jag trivs, men önskar samtidigt att jag kunde fixa det här, även fast jag vet att det inte ligger på mej. Det är inte min sak att fixa... 

xoxo