Ärren läker, jag lovar.

Hur ont det än gör, hur många djupa sår du än får. Det läker. Det känske läker sakta med det läker i alla fall. 

Jag har avslutat ett kapitel av mitt liv. Den sista sidan bläddrade jag förbi alldeles nyss. Jag har gjort mig av med alla de saker jag har använt för att gör dumma saker mot mig själv. De är borta nu. Allihopa. Och jag har slutat läsa deprimerande saker, slutat lyssna på sån musik och slutat prata om hur det var. Alltså, jag är över det. Faktiskt så känns det hur bra som helst. Det hade jag aldrig kunnat tro när jag var till en kurator för första gången. ALDRIG. Jag var en jävla idiot. Självisk och taskig. 

By the way, jag ska till Sjukhuset på tisdag, de ska väl ställa diagnos, I guess. Men liksom, de ställer diagnosen jag hade för sex veckor sedan. Det har hänt JÄVLIGT mycket på sex veckor. Men jag får väl säga det helt enkelt. Ärren bleknar, jag klarar mig. 

Ååååh! Jag är så glad! hela tiden, och jag har gjort en så extremt bra spellista nu (: 

xoxo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0