Man blir som de man är med,
Så lyder ordspråket. Och det är faktiskt logiskt. Du påverkas ju av vad dina vänner tycker och säger. Du hör deras åsikter och du reflekterar över deras val. Om då dina vänner är "dåliga" t.ex. stjäl, atruntar i skolan, tar piller, skär sig o.ss.v. Då påverkas du ju i den riktinongen. Visst, om en av dina vänner är sådan och resten som du, då kanske det funkar. Men om du bara umgås med fel sorts folk så går det illa. Min erfarenhet i detta ämne lyder som följer: Jag började prata med en tjej via msn. Jag mådde inte bra vid tillfället och gjorde saker mot mig själv som jag vet att jag inte borde ha gjort. Hon berättade för mig om sin egna depression och om hur var och när hon brukade skära sig. Just då kändes det asbra att någon "förstod" mig och lyssnad och delade sina erfarenheter. Men om jag tänker tillbaka så inser jag att hon bara drog mig djupare ner. Jag hade visserligen flera "bra" vänner omkring mig som stöttade mig och hjälpte mig upp. Men då går mina tankar tillbaka till henne. Hon berättade att hennes vänner alla också var deprimerade och gick på piller och sån skit. Ofta fick jag höra på hennes klagan när någon av hennes vänner hade försökt begå självmord o.s.v. Hur ska hon då kunna bli bra!? Om hennes vänner allihopa är lika illa däran som hon. Vem ska då påverka henne att bryta sina banor.
Om vi istället ser på det från ett ljusare perspektiv: Dina vänner är underbara personer, visst de har sina brister, men de är snälla, håller inte på med något olagligt (bortsett från olaglig nedladdning), de skär sig inte, de sköter skolan. Ja då har du alla chanser i världen att bli en jättebra människa. För allt bra dina vänner gör påverkar ju dig i rätt riktning.
Anledningen till det här inlägget är att jag håller på att ramla över kanten till att bli som en av mina vänner. Och nu ska jag återgå till mitt Prison Break.
Adios, Emma
Kommentarer
Trackback
