Mörkrädd... Jag?
Jag har antagligen sett för många skräckfilmer. Det kan ju egentligen inte vara bra för en att se om man tänker efter. Jag såg min första skräckfilm när jag var 9.Och dessa 6 år av skräckfilmstittande har satt sina spår. Jag är extremt mörkrädd... Jag kan inte gå ut själv på natten när det är mörkt, jag klarar nästan inte av kriminalserier och sånt eftersom de är realistiska och det mest pinsamma: jag smyger i mitt eget hus. Är det tomt och mörkt och jag är ensam hemma. Ja då vågar inte jag gå omkring som om det vore jag som ägde stället. För hur många psykopater finns det inte där ute i världen? Jo oräknerliga. De bara väntar finns där och väntar på att få döda en på de mest plågsamma sätten. Jag menar titta bara på till exempel: saw, där fångar de dej när du minst anar det. i "When a stranger calls" är psykopaten redan i ditt hus. Hannibal kan komma åt vem som helst var som helst. Disturbia visar oss bara att vi måste vara på vår vakt, "varje mördare är någons granne". Och efter friday 13th kommer väl ingen någonsin våga sej ut i skogen själv igen. Och du ska inte tro att du är säker bara för att du har klarat dej i i ditt rum och lagt dej i sängen, för så fort du somnar så finns Freddy Krueger där med sin klo handske. Och nu har jag inte ens nämt Dexter, alla psykopater ute i världen beware, Dexter´s here. Han dödar endast de som "förtjänar att dö" och skulle aldrig röra ett barn. Men endå, jag är så extremt rädd för att någon skulle börja mörda folk som han gör. Eller ennu värre, din bil går sönder när du är i en lite halvöde by och det bara finns typ två hus som är bebodda.
Det är bara att inse: Jag älskar skräckfilm och hur rädd jag än blir så fortsätter jag endå. Ganska korkat om man tänker efter, men vad gör man inte för ca 90 minuters spänning?
